Bakgrunden till påbudet om massvaccination Källa: Toxiska epistlar http://blogg.passagen.se/millimetervagor/ Bo Zackrisson, 17 september kl. 08:41

Det är många, inklusive undertecknad, som med viss förvåning tagit del av myndigheternas och regeringens uppslutning kring massvaccineringen mot svininfluensan. Varför denna väldiga kampanj mot en relativ lindrig influensa? Jag beställde ut det avtal som slöts mellan Socialstyrelsen och Stockholms läns landsting å ena sidan och GlaxoSmithKline (GSK) å den andra. Efter att ha läst avtalet, samt ett antal offentliga dokument, tror jag mig förstå vad det hela handlar om.

Avtalet är på drygt 70 sidor. Tyvärr är väldigt många sidor blanka på grund av att myndigheten har censurerat stora delar av avtalstexten. Men genom att lägga ett pussel bestående av detta avtal, samt ett antal myndighetsdokument, framträder en ganska tydlig bild. Denna bild ser ut ungefär så här.

Dokumenten som berättar vad det handlar om

Ett avtal om pandemigaranti och leverans av pandemivaccin slöts i november 2007, där Socialstyrelsen var avtalspart gällande garantidelen och Stockholms läns landsting var avtalspart gällande vaccinleveransdelen. Den tredje parten var vaccinproducenten, dvs GlaxoSmithkline (GSK).

Av officiella dokument från SKL och olika landsting framgår bland annat att:

“Produktion av vaccin startar när WHO deklarerar att en pandemi brutit ut eller tidigare efter överenskommelse.”

“Avtalet innebär en rätt att, så snart som möjligt efter det att WHO har deklarerat pandemifas 6, köpa 9-18 miljoner doser av ett vaccin med den influensa som förorsakar en pandemi.”

“I enlighet med avtalet har leverantören åtagit sig att leverera upp till 18 miljoner doser till Sverige för att täcka hela befolkningens behov.”

“Ett avtal om en influensapandemigaranti medför en rätt för Sverige att framför andra kunder få företräde till leverans av pandemivaccin.”

“WHO beslöt i juni 2009 att klassa situationen med den nya influensan A(H1N1) som den högsta nivån, nr. 6, på pandemiskalan. Motivet var att influensan fortsätter att spridas i flera delar av världen. Enligt WHO har influensan stor potential att spridas även till områden där den i juni 2009 inte fanns.”

“Enligt avtalet mellan SLL/Socialstyrelsen och GSK innebär pandemifas 6 att pandemigarantiavtalet träder i kraft.”

“I omedelbar anslutning till WHO:s beslut rekommenderade Socialstyrelsen att SLL tillsammans med samtliga landsting och regioner avropar pandemivaccin för att vaccinera hela Sveriges befolkning med 2 doser, som totalt innebär drygt 18 miljoner doser.”

Dessa citat är hämtade från dokument som finns att hämta hem på internet. Vad berättar dessa dokument? Låt oss resonera lite om den saken.

- Klart är att när WHO höjde upp influensaepidemin till en pandemi, fas 6, så trädde avtalet i kraft.

- Det innebar att Sverige har “rätt” att få företräde av vaccinleverans framför andra “kunder”.

- Avtalet stipulerar antalet doser till 18 miljoner, dvs 9 miljoner doser gånger 2.

Både rätt och skyldighet

Vad som inte klart sägs, jag förmodar att det bl a är dessa skrivningar i avtalet som har censurerats, är att Svenska staten inte bara har rätt, utan även skyldighet att beställa dessa kvantiteter. Det är priset som Sverige betalar för att gå före i kön.

När WHO således lyfter influensan till en fas 6 epidemi, sitter Staten i en rävsax. En relativt lindrig influensa, tvingar avtalsvägen fram en vaccinproduktion och köp av vaccin till hela Sveriges befolkning.

Att myndigheter, regering och de stora tidningarna med en röst, med undantag av Svenska Dagbladets Inger Atterstam, trummar ut det viktiga i att alla “i solidaritetens namn” ska vaccinera sig, blir mot denna bakgrund fullt förståeligt. Pusselbitarna faller på plats. Man kunde ju inte på förhand veta att den första svängen svininfluensa skulle bli så lindrig som den av allt att döma blir. Det förklarar också varför ledande läkare som Björn Olsen och Sven Britton sannolikt tagit i örats och förts tillbaka till den av regering och myndigheter anbefallda ordningen.

Reflektion
Sverige har således “i solidaritetens namn” trängt sig före i kön. Många fattigare länder, där människornas hälso- och näringsstatus är betydligt sämre, blir på grund av detta utan vaccin. Dessa länder hade heller sannolikt aldrig haft vare sig råd eller möjlighet att köpa in dessa megadoser. Men vi svenska kunde möjligen ha skänkt vårt överskott till bättre behövande.

Det är möjligt att jag har fel, men i så fall ber jag någon klok person att vänligen rätta mig.

Vill du själv läsa ett antal myndighetesdokument om detta – använd sökordet pandemigarantiavtal på google.

Slutreflektion – den nya modellen
Idag står socialminister Göran Hägglund värd för en expertkonferens om antibiotikaresistensproblematiken. I P1 morgon nu på morgonen framträder Andreas Heddini, Smittskyddsinstitutet. Han anser att det nu är politikernas ansvar och inte marknadens. Heddini säger:

- En modell som diskuteras är att det offentliga ingår ett slags kontrakt med läkemedelsindustrin och säger att om ni kan leverera ett antibiotikum eller ett vaccin eller någon annan produkt enligt vissa förutbestämda krav och specifikationer, så förbinder vi oss att köpa det.

Detta är den nya modellen för industrin och staten. Staten ingår en pakt med industrin och lovar att stå för kostnaderna genom att köpa läkemedlet. Så har det naturligtvis gått till vad gäller Statens pandemigarantiavtal med GSK.